Blogg

.

Länge sedan...

Ja nu var det ett bra tag sedan som jag skrev. Borde bli bättre på detta med att skriva för det är ju ändå rätt roligt att ha kvar. Just nu så får det bli en liten sammandragning av veckorna som gått...

Januari...

En månad som verkligen var vinter! Med snö och kyla! Många promenader och lite träning är väl vad jag kan skriva om hundarna. Kurs för Marie med mycket (eller lite) träning hemma vid och så lite filmer på vad vi gjort. Tyvärr så har inte riktigt min energi funnits till 100% men lite har det blivit. Och så känns det som att blir det inga tävlingar pga covid-19 så tappar i alla fall jag lite lust. Cytostatikabehandling och så även till Östersund på MR-röntgen som visade att allt var bra. 

DSCN0658 (2)

DSCN0651

Februari...

Rätt likt januari med både träningsmässigt med hundarna. Lite inkörning med pulka och några gånger med kicksparken. Vintern fortsätter att vara både vacker och kylig. Cytostatikabehandling igen. Men åh vad jag vill ha ALL den där energin som jag brukade ha! Årsmöte på klubben där styrelsen var i klubbstugan och de medlemmar som ville var med fick vara med digitalt. Som vanligt otroligt dålig uppslutning av medlemmar! 

DSCN0721

DSCN0724

Klart bästa gammelmannen också får dra lite, han älskar ju detta! 

DSCN0697

Mars...

Som de två första månaderna av året...känns faktiskt lite konstigt att det kan vara så men det är som någon sa...- vilken tur att du har hundar hemma som du kan prata med. Ja det är en himla tur att jag har dem 

DSCN0766 (2)

Anmälde Amic till en onlineutställning, mest bara för skojs skull för det är ju som det är med såna för det är ju bara bilder som domaren kan se. 

DSCN0815 (2)

DSCN0805 (2)

Nu hoppas jag att det blir lite mer träning framöver för hur det än är så är det ju skoj att hålla på.

Ha de!


.

Nytt år! Sammanfattning 2020 och framåt av 2021.

Ett nytt år med förhoppningsvis nya mål och en covid-19 som jag hoppas försvinner så vi alla kan göra roligare saker.

2020 blev blev ett tungt år med sjukdom hos mig och sjukdomar och bortgång hos många kära hundar i min närhet smiley_stor_grader[1] Saknaden efter min Angus (se tidigare inlägg) gör ont i hjärtat och jag skulle så gärna vilja ha honom här hemma igen. Hjärta

Jag ser framåt och hoppas på många år till framöver för mig.

Sammanfattning av 2020 som inte blev som det skulle på grund av covod-19 som satte sina spår i allt och sjukdom.

Angus var det tänkt att jag skulle ha tävlat i RLD A och ha tagit den titeln, men det blev inget tävlande pga covid-19. Och sen fick jag ta bort honom och fast det var rätt så gjorde det så ont och det gör fortfarande ont.

Rocky han är ännu en glad pensionär och får träna i det jag tycker han kan och orkar. Vilket enligt honom är mycket, haha. Vi ska i alla fall gå som elever i specialsök till Marie som ska utbilda sig till instruktör inom detta.

Amic skulle jag ha tävlat i Lägre spår igen men som allt annat inom hundvärlden så blev inställt pga covid-19 och sen på hösten så kunde jag inte pga min sjukdom. Dock hann vi i alla fall med en start i lydnadsklass 1 för första gången för vår del. Det blev ju inga hundutställnngar heller så att få ställa Amic i bruksklass blev det inte. Vi går kurs för Marie "Bästa starten" och så ska vi gå som elev på specialsök.

Mål 2021 för Amic: Att starta i Lägre spår och få ett uppflytt till högre. Tävla några gånger i Lk1. Få ställa ut i bruksklass på några utställningar. Starta Amic i rallylydnad och se hur det går.

Och han är verkligen en drömhund att hålla på med! I allt!   

DSCN0629 (2)

Ha de!

 


.

Vilken sommar...vilken höst!

Egentligen vet jag inte riktigt var jag ska börja eller hur men som sagt denna sommar och höst har absolut inte varit som någon människa kan tänka sig. Jag kanske ska lämna allt det tråkiga och mest säga att jag hoppas på framtiden! Mer kan man inte göra!

Och mitt i allt detta så blev våran älskade, snällaste, helt underbara kille Angus sjuk. Det började i slutet på juni med en knöl uppe vid höger höftled som vi var och kollade med röntgen men inget vid skelettet. En senare öppning och inte ens veterinären visste vad det var men antibiotika sattes in och det blev bättre men sen kom det mer av dessa knölar på halsen, från atlaskotorna till ner till strupen och prov skickades men de kunde inte säga vad det var. Jag var ju i Umeå då och hoppades att han kunde leva till jag kom hem, vilket han gjorde men hade tappat ofantligt med muskler. Nya större prover togs efter avlivningen men labbet kunde inte säga vad det var, kanske en autoimmun sjukdom, att han blivit allergisk mot sig själv. Så tre veckor fick vi tillsammans innan den bestämda dagen kom smiley_stor_grader[1] Allt gick så fint till med grädde, småprat och min hand att lukta på innan allt var över och då kom tårarna, i massor smiley_stor_grader[1] Tusen Tack för så fin hjälp Karin och Cecilia! 

DSC_0047 (3)

IMG_0451

DSCN6526

Mitt allra bästa hjärta! Mitt allt! Hjärta

Tack för alla roliga, underbara och tokiga stunder vi fick tillsammans! Nu för evigt i mitt minne bevarat! Min snällaste och Älskade hund!

Ha de!